Egentligen vill man inte fotografera...
En medelålders kvinna bor på stranden alldeles vi Strandpromenaden. Troligtvis fransyska.
Just den här dagen blåste det rejäl. Trots det satt hon och läste som hon ofta gör. Andra gånger har vi sett henne i vacker strandklänning. Hon lagar mat och sköter om sitt lilla kryp in. Alltid ordning och reda. Kvinnan ger ett elegant och resligt intryck, absolut inte som en uteliggare.
Hon har en utsikt som få. Men vem är hon? Varför bor hon så? Har hon en paradvåning några kvarter därifrån och har tröttnat på det livet? Eller? Märkligt och fantasieggande.
Detta är väl inte Sverige ? .. Det är väl ensamheten som hon sökt sej till, jag skulle vilja göra det någon gång, men då tänker jag på mina anhöriga tror inte de skulle förstå ...
SvaraRaderaVem är hon? En så berättigad fråga. Kanske en Maggan utan familj. För så är det nog att det kan kittla många till något annorlunda.
SvaraRaderaKvinnan bor vid Medelhavet. Vald ensamhet kan vara skön emellanåt men kanske svår att förstå för andra, precis som du skriver. Men nog så viktig att unna sig.
SvaraRadera"Tomglo"....egentid...viktigt i livets pussel.
SvaraRaderaProva att ta kontakt med henne och visa intresse och var ärlig med din nyfikenhet. Det tror jag att hon uppskattar och blir glad för. Du kan få en ny vän.
Spännande med olika livsöden. Tänker mig att någon som har råd med en bostad inte frivilligt väljer att bo så där, utan en dörr att stänga om sig. Självvald ensamhet är underbart och något jag praktiserat sedan många år nu. Det började med allt längre ö-luffar och ensamresor och det var ljuvligt eftersom livet all annan tid var fyllt av möten med så många människor. Tror inte mina vänner eller min familj riktigt förstår behovet av ensamhet.
SvaraRadera