Au revoir

I dag åker vi hem. 

Vi är sprängfyllda av nya upplevelser och massor av intryck av olika slag. Det jag har berättat om i bloggen med ord och bild är bara en liten liten del av allt. Jag har inte berättat om...

  ...turen till Monte Carlo och allt man upplever där...

 Inte om azalean som vi köpte en av de första dagarna och som glatt oss hela månaden

 Inte om alla motorcyklar och vespor som kör och låter som galningar 

 Inte om avvägandet mellan känsla och förnuft. -Ska vi, ska vi inte.

 Inte om katten som levde så fridfullt i byn Gorbio

 Inte om de båda fantastiska konserterna i Sacre Ceur

 Inte om alla morgnar när kameran bara måste föreviga utsikten

 Inte om de människor som gick omkring här med all sin egendom med sig

 Inte om trafikpolisen i Ventimiglia som gav upp inför trafikkaoset

 Inte om duvan som bidragit med första väckningen vid femtiden

Inte om alla hundarna här. Stora och små pyttisar, handväskhundar i massor och inte om den gamle mannen med sin mycket gamla hund som var oskiljaktiga (Hoppas för bådas skull att "Man får ta hunden med sig in i himlen...") Inte heller om kvinnan, som körde sin förlamade hund i barnvagn eller om den trebenta hunden

Inte speciellt om det fantastiska Medelhavet

Det finns så mycket mycket mer som vi tar med oss hem som härliga minnen från vår första månad någonsin hemifrån.

Återstår bara att säga

AU REVOIR ET UN GRAND MERCI BEAUCOUP, FRANCE!