TYNNELSÖ

Så hittade vi då fram till Tynnelsö slott på vår resa.

Inte ända fram utan på andra sidan om en vik av Mälaren. Dit går ingen färja. Vi pratade med en dam som berättade att det bor en ensam man ute på ön. 

Fram med "stora" kameran och zoomobjektivet.  Vi såg ju inte så mycket men det kändes ändå varmt och högtidligt att vara så nära den ö där min kära pappa var född. 

Tynnelsö slott omnämns första gången så tidigt som 1282. Gustav Vasa vistades ofta på slottet tillsammans med sin maka Margareta Eriksdotter. Hertig Karl lät på 1500-talet bygga till slottet så att det fick det utseende som det har i dag. Den sista som bebodde slottet var en polsk grevinna, som fick Tynnelsö slott som en delbetalning av en skuld som Karl XII hade hos henne. Hon sålde dock koppartaket och det blev början på slottets förfall. Hon sålde hela egendomen 1742. 

I början av 1800-talet reparerades det gamla slottet utvändigt och nya trappor sattes in invändigt. Grunden har setts över men det gamla slottet väntar fortfarande på den stora upprustningen. Slottet har hållit stängt i många år men jag har varit inne där både en gång som barn och sen som vuxen på 70-talet.

I morgon ska jag berätta om min farmor och farfar, som bodde på Tynnelsö fram till 1915.