Läsa, läsa, läsa.....

Det är underbart att ha tiiiid

Bland annat till mer läsning. Att kunna läsa länge på kvällen utan att tänka på morgondagen eller att till och med krypa upp i ett soffhörn eller bästa läsfåtöljen, lägga en filt om benen och bara sjunka in i en helt annan värld. Har jag det bra eller?

En bok som jag nyligan avslutat är Linda Olssons "Det goda inom dig". Hon har ju tidigare gett ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" och "Sonat till Miriam" två mycket fängslande berättelser som jag själv läst och även många av mina väninnor. 

"Det goda inom dig" är en stark och gripande historia. Den handlar om barns utsatthet, syskonkärlek och om välgörande och läkande vänskap.

Romanen handlar om Marianne eller Marion, som hon kallades under en del av sitt liv. Vi möter henne när hon kokar grekisk fisksoppa en torsdag i väntan på Ika, en liten mager pojke i sexårsåldern. Mariannes egen barndom rullas så småningom upp i hennes medvetande och flätas samman med Ikas tillvaro. En mycket stark roman, oavbrutet spännande och som gav mig många härliga lässtunder.

Missa inte den här boken!

"Mörkerseende" av Tomas Tranströmer

Jag möttes i fredags morse av GPs förstasida där det stod med stora bokstäver:

Två sanningar

närmar sig varann,

en kommer inifrån,

en kommer utifrån

och där de möts har man en chans att få se sig själv.

"Sällan har så många haft så få ord att tacka för så mycket mening" (Citat Niklas Schöler)

Associationerna rusade genom mig och påminde om lekarna i tonårsgänget där man skulle säga sanningar om varandra. Jag kommer fortfarande ihåg vad mina kompisar sa till mig.
Sen psykologtester inför omorganisationer där jag fick reda på om min självuppfattning var god eller inte, i utbildningssammanhang och hos ledarcoacher där jag fått spegla mina egna bilder med någon annan.

Jag har tacksamt tagit emot sanningarna utifrån, låtit dem möta mina egna och sett nya sanningar.

Den nykorade nobelpristagarens ord berörde! 

Foto: Amanda

Tre önskningar

Tre lite speciella önskningar har jag haft sen många år tillbaka: 

Kökssoffa, Glasveranda och Pump 

Vår första kökssoffa köpte jag på aktion i Värmland för snart trettio år sedan. Den var blå och oerhört tung.  Så glad jag var. Den finns inte kvar hos mig nu men Dolly har ju sin favoritplats i kökssoffa nummer två och den får jag låna ibland.

Glasveranda var svårare att ordna. När jag fick en utbyggnad med många fönster på köket då tyckte jag att jag ändå fick vara nöjd.

Pumpen däremot har jag aldrig fått. Den önskan finns kvar. Jag kommer ihåg barndomens somrar när jag pumpade fram vatten och satte foten under det iskalla vattnet eller kupade handen och drack. När jag ser en pump, som här i Fiskebäckskil, måste jag alltid gå fram och prova. 

Det fanns inget vatten som kunde pumpas upp......

Hela veckan har egentligen handlat om vårt dygn i Bohuslän. Tänk så mycket man kan uppleva på så kort tid och så många tankar det ger.

Nu önskar jag Dig en fin hösthelg så ses vi på måndag igen.

Hos känd handelsman på Flatön

Vilka förväntningar kan man ha när man ger sig iväg till pärlorna i Bohuslän i början av oktober? Vackert väder? Vackra vyer? Havsluft? Färre bilar? Glest med folk? Trevligt bemötande?

JA!

Det mesta är förstås stängt för säsongen

Jag skulle inte vilja hamna i oktobervattnet trots den fina livbojen.

Är detta Huldas Karin tro? Hon varken sjunger eller byker utan bjuder på bakelser.

Här fick jag flashback till Kittelfjäll där jag var på semester som barn och verkligen upplevde en livs levande lanthandel. 

Tidning från 50-talet. Utan att ha läst tidningen tänker jag mig att detta var en man med makt och pondus. Det var viktigt med en stor kroppshydda för att sätta sig i respekt. Dessutom är bilden tagen underifrån säkert för att läsaren ska känna sig underlägsen.

Kvinnan däremot skulle vara smal och chic. Femina visade idealet för att hjälpa 50-talets många hemmafruar.......

Det gäller att få tydlig information vid färjan!  Skulle vi inte kunna tänka ut detta själva?

Jag fastnade för ett kort hos handelsman Flink.    Den snälla nutidens Hulda gav mig kortet. Hon såg att det hade en liten skavank i ena hörnet. Hur ska jag tolka det?

Färgrikt och buskrikt vid havet.

När jag gör kameravandringar så iakttar jag omgivningen på ett helt annat sätt. Jag ser den lilla lilla blomman som sticker upp i riset lika väl som bären på en buske. På så sätt kan man njuta av det lilla i det stora. Så gjorde jag även den här helgen i Fiskebäckskil.

Slånbärsbuskar fanns det gott om. Bären innehålller garvsyra, som ger en en kärv och bitter smak. När däremot temperaturen sjunker under noll grader omvandlas garvsyran och den bittra smaken försvinner. Bra för den som vill göra saft....

Här är det kaprifol. På kvällen doftar den underbart men akta Dig för bären.  Enligt wikipedia är de "giftiga och ger kräkningar, ansiktsrodnad, överdriven törst och vidgade pupiller".

Vildvinet vräkte sig över bergsknallarna för att få visa upp sin glödande höstfärg mot den gråa stenen.

Men vad är detta?? Ingen aning!

Fiskebäckskil

Redan på femtiotalet var hälften av alla hus i sommargästers ägo och i dag är de flesta hus sommarbostäder. Man tröttnar aldrig på att vandra kring i samhället trots att nu samhället hade gått i ide. De flesta husen var mycket väl skötta, pyntade på olika sätt och väl förberedda i väntan på en ny säsong.

Husen låg tätt och liksom sökte skydd hos varandra.

Hilda hade fått en alldeles egen trappa. Hon levde mellan 1847 och 1944 och sydde kläder åt de fina herrarna.

Sjöbodarna låg också öde och väntade på att få höra nya fiskehistorier.

Lurarna fick naturligtvis en egen brygga. Lurarna var vadlag som ägnade sig åt sillfiske. 

Kaptensgatan fick sitt namn för att hedra duktiga sjöfarare. De flesta husen där är byggda av sjökaptener.

Det var mycket sällsynt med gräsmattor utanför husen. 

Högt uppe på berget med utsikt över Gullmaren lät  målaren Carl Wilhelmsson  bygga sitt hus år 1911.

Det var femte gången jag bodde på Gullmarstrand. Första gången var en veckas utbildning, andra och tredje gången var ledarkonferenser, fjärde var en skapar- och myskonferens ("Sista dygnet med gänget") och femte gången, alltså nu, var det bara mys. 

Andas havsluft i bohuslänsk miljö....

Rum med havsutsikt!! 

Helt underbart och annorlunda än vad Vingresor och Apollo erbjuder. Här låg dimman tät och målade utsikten rofylld men också mystisk. 

Sitta ute? Självklart!

Här kan man sitta och skapa ännu en spännande berättelse i havsmiljö om man heter Camilla.

Att gå ner här kändes inte lockande......

Men titta..... här kastar sig några modiga i vattnet. Är det inte kallt??

F'ärjan gick troget fram och tillbaka, fram och tillbaka, trots dimman.

Kommer dimman att lätta? Förmodligen inte.

Stenar, stenar......Jag har alltid älskat stenar. När jag var liten sa jag att jag ville jag bli "Bergsingeniör". Jag visste inget om vad en sådan sysslar med men jag tänkte mig att jag fick jobba med sten då. Hade stor stensamling som jag namnsatte, kategoriserade och förvarade som en värdefull skatt.

Havstulpanerna har slagit sig ner här för gott. Jag förstår dom.