REHAB

Nu vill jag gärna visa min fantastiska begonia som är på rehab.

Den mår så gott på balkongen, kvällstid och...

...dagtid.

Blommorna tar verkligen för sig på balkongen och hela växten mår bara bättre och bättre. I lilla växthuset däremot börjar hösten göra sig påmind men det berättar jag om en annan dag.

Sista gurkan för i år skördade jag i går...

 

Hemmaplan

Så här gör "vi" hemma när...

..."vi" har höstrensat buskar och träd.

Slitigt men alternativ till det har vi inte. Vi kan ju inte göra som kommuner, låta allt ligga kvar. Hur skulle det se ut?

Det blir tippen som får ta hand om det bortrensade och...

...för att gynna småkrypen sätter vi i stället olika blommor som drar till sig bin, humlor, fjärilar osv... Det finns säkert alternativ för kommuner också även om det kostar i tid, arbetskraft och pengar.
 

OTYG!

 Det senaste är nu att när man gallrar småträd så får dom ligga kvar. Visst, jag vet precis hur svaret låter om man påpekar det negativa i att göra så. Småkryp i all ära men vi människor då? Vår tillvaro blir definitivt förfulad och det vackra minskar allteftersom. Jag tänker också på alla rådjur som vi har i skogarna häromkring. Inte lätt att förflytta sig på fyra smala ben bland allt riset.

Promenadvänliga Härskogen

Sjövackert egentligen men...

...som nu sjangserar. 

(Ja det är rätt. Man kan stava ordet så även om det ser konstigt ut.)

Vacker bokskog i Tollered...egentligen...

Det finns så otroligt många ställen där människa och djur, små som stora, kan samsas på ett sätt där allas behov tillgodoses. 

Tänk att...

...en gång om året fortfarande få träffa sina studiekamrater. 1969 var vi färdiga lågstadielärare och sen dess fortsätter vi att träffas en gång per år. I år kunde tio av tio möjliga komma. Fantastiskt. Vi hade en alldeles speciell relation redan på Lärarhögskolan och den märks fortfarande tydligt när vi träffas. 

I år träffades vi i Göteborg.

Så fint dukat bord som mötte oss hos Systrarna Werner i Billdals park.

Här berättar Värdinnan bl.a. om den fantastiska måltid som väntar oss

/Fotograf okänd/

Den obligatoriska gruppbilden tog vi utanför ingången till Systrarna Werners café. Har du inte varit och fikat där så tycker jag du ska göra det. Så trevligt, så fin värdinna och så tillmötesgående personal.

Nu har vi nytt datum och plats bokat till slutet av augusti 2024. Ser redan fram emot nästa träff. Då firar vi 55 år!!

. 

Några ord...

 ...från promenaden i Starrkärr.

Fundera en stund och...

...köp sen en ballong.

****************

Ha en fin helg!

Prästalunds Fornminnesområde

Första gången vi var här blev vi bjudna på en vitsippsvandring med gofika efteråt. 

Området, som var väl värt ännu ett besök, ligger i Starrkärr och kanske är han vikingen Starkodder begravd här någonstans. I alla fall har hans namn gett upphov till områdets namn Starrkärr.

En del av vägen där vi gick var pilgrimsled/kyrkoväg och....

...dessutom hålväg. Hålväg är en fornlämning som består av en fåra i marken där en forntida väg gått fram.

Gångvägen hade fått röjas efter någon storm och....

...den lummiga skogen stod tät omkring oss.

Om man då tittade sig noga omkring så kunde stenarna tala. Men mer om det i morgon...

VID ORNUNGA GAMLA KYRKA

På andra sidan vägen låg hembygdsmuseets gård Kyrkebol.

Med kyrkan i ryggen och...

....den vanliga människans verklighet framför oss kändes historiens vingslag extra tydligt.

Kyrkebol, som den lilla gården heter, inrymmer mangårdsbyggnad, ladugård och ryggåsstuga och används nu som museum. Där finns det gott om gamla bruksföremål. redskap och stenåldersföremål. Kan tänka mig att museet kanske har öppet vid den årliga Ornungastämman.

Ett litet ögonblick tänkte vi oss in i hur det skulle vara att leva sitt liv på gården Kyrkebol.... Charmigt och gammaldags vackert i dag men långt långt långt ifrån vad vi över huvud taget kan tänka oss.

Så styrde vi kosan mot hemmet efter en heldag i Ornunga.

ORNUNGA GAMLA KYRKA

Ornunga gamla kyrka är från Medeltiden. På 1800-talet byggdes många nya kyrkor i Sverige och även så här. När den nya kyrkan stod klar 1905 skulle den gamla rivas. MEN då klev ortsborna in och på initiativ av en konstnär i bygden räddades kyrkan. Svältornas fornminnesförening köpte helt enkelt den lilla kyrkan. 

Fram till 1970-talet fungerade kyrkan som ett museum.

En spricka ovanför högra korfönstret bär spår efter jordbävningen söndagen den 23 oktober 1904 under gudstjänsttid. Denna skrämmande händelse inträffade när det hölls gudstjänst i kyrkan för allra sista gången....

Här hade storm gått fram för inte så länge sen när vi var där och...

...rotvältan var imponerande i sin storlek.

Kyrkan och klocktornet hade klarat sig i stormen som tur var.

Ovädret var nu långt borta och allt andades lugn och ro! 

Tyvärr håller man inte kyrkan öppen utan vi fick kika in i den medeltida kyrksalen via ett fönster.

SNART I MÅL

LYCKA kan ju betyda djup glädje, salighet, eufori men också åkerlapp och äng. 

Här fanns på slutet av 1800-talet en lycka med ett litet torp på. När torpet revs tog man tillvara på allt virket och flyttade med det till nästa ställe där man skulle bygga upp sitt nya hem. Här fanns nämligen inte ett enda träd på den tiden så det gällde att ta vara på byggnadsvirket.

Gott om blommor...

...på ängarna och...

...ännu lite mer att läsa.

Så var vi då tillbaka vid Ornungasjön.

Många steg blev men framför allt många härliga upplevelsestunder. Leden gav mersmak och vi hoppas kunna bjuda med någon på en tillsammansvandring här. Den är verkligen värd alla stegen...

********

Ornunga hade mer att bjuda på. Om det kan du läsa i morgon.

REDVÄGEN

"Under mitten av 1600-talet började postväsendet ta form i Sverige. Man gick eller red mellan olika orter. Den här delen av vandringsleden går på en sån gammal ridväg. Den var en förbindelse mellan Borås med Sjuhäradsbygden och Skaraborg." (Texten kommer från informationsskylten.)

Det är intressant att få lite information utmed en vandringsled.

Här satt kvinnorna som kom med förning till de vandrande eller ridande männen.

Det fanns två rejäla backar på Ornungaleden. Den ena var nästan omöjlig att ta sig uppför men det fanns en rejäl tross man kunde ta tag i och på så sätt hjälpa till med både armar och ben. 

PUH... väl uppe fanns en liten sittplats som var väldigt skön att sätta sig på. Då kom också matsäcken fram och smakade bara så ljuvligt. Fanny passade på att äta lite blåbär...

Vi befann oss här på Spörsåsberget 189 m över havet. För drygt 100 år sedan fanns här inte ett enda träd. Då hade vi kunnat se oss milsvida omkring. Vandringen fortsatte nu uppe på åsen och så småningom ner mot fortsättningen av leden.

**************

Ha en fin helg. Kanske lite sol om vi har tur...

.

MER ORNUNGA

På Ornungaleden gick vi förbi...

...blommande ängar...

...delade stigen med flitiga arbetsmyror...

...lockades inte av de rika svampmarkerna men...

...både Fanny och vi blev...

...blåare och blåare runt munnen.

I gläntorna kunde man stämma upp "Röda stugor tågar vi förbi..." 

ÄNTLIGEN ORNUNGA

Ornungaleden börjar vid Gåsavikens badplats i Ornunga. 

Tänk så bra, det fanns en brevlåda med...

...inplastade kartor att låna. Det är roligt att under vandringen veta hur långt man kommit på leden. 

Omväxlande var det fina skogsvägar och slingrande skogsstigar.

Jättebra vägvisningar...

... överallt. Ingen risk att gå vilse med både karta och pilar och det känns ju jättebra i helt nya omgivningar.

Mer om Ornungaleden i morgon...