Förra veckan kom Postnord med ett värdefullt brev, som innehöll....
...en 74årig klenod.
Min kära systers poesibok.
Hon skrev lika vackert som 10åring som hon gör nu.
Vem skulle få skriva allra först?
Storebror naturligtvis. Jag kan tänka mig att han fick kämpa på lite för att få till det där å-et och ö-et. Det var ju så de skulle vara på den tiden. Inte så många ord i versen för teckna det gjorde han så mycket hellre.
Här får du se några av verserna från vänner och skolkamrater.
Alla hade dekorerat så vackert.
Inget slarv!
Lillasyster plitade och skrev det vackraste hon kunde några år senare.
Kamraterna ansträngde sig verkligen att versen skulle bli tänkvärd och dekorationen fin.
Här är den obligatoriska "Sist i boken vill jag stå...."
När försommaren är som vackrast i maj då ska jag lämna tillbaka Poesiboken på plats i Blekinge.
Glädjestund!
SvaraRaderaFör Dig men även för oss andra.
Kände igen alla verserna, kanske fannns någon liten skillnad på ett eller annat ord.
Tack för mysig morgonstund med verser och minnen. 🖋️
Prydligt och välgjort med ansträngning att göra så fint som möjligt.
SvaraRaderaHar hon kvar vännerna?
Jag har ingen kontakt med skolkamrater i Småland....har hittat nya vänner på olika ställen....
Har ingen kontakt vad jag vet. Bor ju numer långt ifrån
Radera