En dag åkte vi så där 30 mil i vårt fagra land.
Allt upplevs nära och med alla sinnen från en nercabbad bil
Man behöver sträcka ut benen ibland för att inte stelna till.
Det blir ju lite trångt när man har en stor hund vid fötterna.
Det tycker nog hon också.
Det var kul att återse kära Kölingared, där vi weekend- och semesterbodde i tio år. Minnena vällde över oss. Bland annat tänkte jag på den gången när mina närmaste arbetskamrater var på besök. Vi hade haft en fin dag tillsammans med läroplansarbete och fågelholksbyggande. Innan sängdags gick vi en promenad i den ljumma juninatten. Vi stannade till vid skogskanten nere vid ån och sjöng "Här är gudagott att vara" tvåstämmigt. Jag glömmer det aldrig! Vilken härlig känsla som omgav oss. Och visst var det så. Vi trivdes mycket gott med varandra och det gemensamma engagemang vi kände för våra elever.
Jaaaaaaa- minns- så sant!
SvaraRaderaEtt annat tillfälle...När vi cyklade hem från badet kom mina gallstenssmärtor och jag kunde inte delta i ätande och trevligheter utan satt och låg med en kudde tryckt mot mig och hade ONT i 4-5 tim. Illa! Ingen tanke på läkarbesök den gången heller.
SvaraRaderaGallstensoperation blev nödvändig 26/8 -94.
Det minns jag väl också. Det vräkande regnet som vi trotsade cyklandes från badet. Så långt var det ju roligt men sen... Stackars dig. Vi led allihop med dig.
SvaraRaderaKommer väl ihåg resan dit! Vi vacklade ut ur bilen och hade svårt att göra din smörgåstårta rättvisa. Så härligt vi hade sen tillsammans. Fågelholken ligger kvar i stugan i Krökersrud. Har inte kommit upp än.
SvaraRadera