På torsdagskvällen i stormen Sven undrade jag hur det skulle bli.
På fredagsmorgonen var snön så tung men...
...så fick jag ju hjälp.
Åh så bra!
Sen värmdes sopporna heta och allt kollades en sista gång.
Så kom då gästerna, fick värmande glögg och den efterlängtade kvällen startade. Duktiga och effektiva barnbarnet I skötte köket och själv kunde jag umgås med gästerna. Om jag fotograferade? Inte en enda bild under hela kvällen!
När I och jag sen gick och la oss fram på småtimmarna kunde vi glada och nöjda konstatera att kvällen hade blivit precis så som jag planerat för och innerligt önskat.
Tack alla ni som var med!
Och tack I för en strålande insats!
Och tack I för en strålande insats!


