Nu är nummer 2 avklarad.
Tänk så länge jag väntat och ännu några veckor återstår innan jag "kan krama barnbarnen". Och vad händer sen? Jag är så ovan vid många delar av det "vanliga" livet och dessutom finns ju inte "vanligt" liv ännu. Jag får vänja mig lite successivt vid något så enkelt som att gå in i en affär till exempel utan att känna stress. Vården har en vårdskuld att betala men jag brukar säga att jag har en hälsoskuld till mig själv. Den har jag börjat så smått att beta av. Frisör, tandläkare osv, osv, osv....
Det är en konstig känsla att vara
SvaraRadera"O-social" men man blir nog lätt
"vanlig" igen.
Vi har handlat själva...jag har klippt håret många ggr. senast i lördags...Bert klipper jag alltid.
Det vanliga okonstlade livet vill vi ha tillbaka SNART.!!!
Snart...
SvaraRaderaHär har vi fått första kramen.
Härligt. Tre fattas....
Vi vågade inte kama tvåan, som kom direkt från studentliv i Lund.
Men vi sågs och var tillsammans på avstånd. Hätrligt det också. 🧸😃💖
Vi har kunnat träffa några i familjen som haft covid och har antikroppar. Lyckligt lottade.
SvaraRadera