Spänning

Det går framåt.

 När vi kom hem i går kunde vi se grannhuset igen.

 Grävskopan hade jobbat flitigt och...

...lastbilarna kört i skytteltrafik.
Det är lite roligt också kring byggnationen. Jättetrevliga killar som lärt oss massor om t.ex. hur sprängning går till. Förberedelserna har varit oerhört noggranna för att inte vårt hus ska bli påverkat. Lådor har satts upp som avläser eventuella vibrationer. Direkt efter smällen får sprängbasen värdet i sin telefon. Denna teknik... Och dessa telefoner...
För att få fram el står nu ett extra elskåp vid vägen. 

Jätteroligt var det när vi såg hur grävmaskinskillen ordnade sin lunch. Han hade en micro med sig i bilen, ställde den ovanpå det extra elskåpet och kopplade in den. Smart kille som kan fixa sin lunch själv var han än är och jobbar.

Tuffa tider

Byggnationen på andra sidan vägen har nu tagit fart.

 Hela förra veckan...

 ...startade maskinerna kl. 06.40.

 Prick kl. 08.00 varje dag kom första smällen.

 Hela veckan har killarna borrat, sprängt och grävt.

 Nu är sprängningen klar och berget av sprängsten ska förmodligen forslas bort denna veckan.

Varje dag har vi varit någon annanstans. Det blev för jobbigt med alla ljud och smällar både för oss och för Fanny.
Havet lockar ju alltid.

Nu...

...äntligen har våren kommit.

 Första fikan i växtlusthuset med hembakad solskenskaka.

Lite vårblommor i välkomstkrukan och...

 ...frukostplatsen dukas upp för besök.

 -Men vad är det här? 

Fanny hittar favorituteleksaken alldeles själv.

Vegetarisk söndagsmiddag avnjöts ute på altanen.

Vi har verkligen tagit våren i famn på allt sätt.

Vi hade...

...fint påskbesök. Av både två- och fyrfotingar.

Tänkte att jag skulle fotografera fyrfotingarna.

 Lättare sagt än gjort.

-Vad vill du att vi ska vi göra?

-Jaså, bredvid varandra?

--Lite godis så kanske vi gör det

 -Vi förstår nog inte riktigt

-Du kan fotografera bara mig.

 -Vad säger du om det?

-Så här kanske?

 -Jag är ju väldigt söt

 -Så tröttsamt. Nu räcker det.

Ha en go´ helg med eller utan hund...

Blodboken, som...

...vi haft framför köksfönstret i alla år, dödades på bara några minuter.

Snabba killar...

...utan förbarmande...

...la ner den 16 m höga blodboken.

Så var den borta.

Så här majestätisk såg den ut i höstas. 

Jag kommer att sörja den länge.

I går eftermiddag såg det ut så här i stället....

Nu har det börjat...

Grävskopan dök upp en dag i påskveckan kl. 07.00 och...

...sen startade jobbet med att...

...förbereda för...

...grunden till...

...ett nytt grannhus tvärs över gatan.

Huuuu, i dag börjar sprängandet. Vi åker iväg och försöker roa oss så gott det går. Hoppas att huset står kvar när vi kommer hem. Roligt är det inte...

Här är boken

Visst är det härligt att längta efter nästa lässtund. Känns som att det inte händer så väldigt ofta men den här boken längtade jag till.

"Jag", i större delen av boken, är en lite samepojke som "pastorn" tar till sig. Dessa både följs åt i naturen både bland olika växter och djur men också för att lösa mordgåtor.

Att vara samepojke på mitten av 1800-talet, som bokens Jussi, var att bli uselt behandlad. Väckelserörelsen var stark och pastorn, som ju var verklighetens Lars Levi Laestadius, predikade alkoholens fördärv bland de fattiga. 

Hur mycket som är taget direkt ur verkligheten vet jag inte men oerhört fascinerande och samtidigt skrämmande skildring från 1800-talets Sverige. Någon som vet?